Är det någonting man kan vara helt säker på, så är det att skiv-, spel- och filmindustrin aldrig kommer att sluta grina över förlorade intäkter. Jag lovar dig att även om de får tillbaka den del av marknaden som de envist hävdar att de förlorat (lögn), så kommer de grina för att de inte får tag i den delen av marknaden som inte vill handla från dem.
Piratkopieringsfrågan är skit. Tro mig, den är skit. En stor stinkande och rykande hög av blågul politikerskit.
Piratkopieringen fortsätter som den alltid har gjort och inte nog med det, på bara tre år har den ökat från i runda slängar 1,7 miljoner pirater till omkring 3 miljoner människor som delar med sig av kultur.
Sedan kanske den där kulturen vi sprider runt bland varandra är lika mycket dynga som snacket om piratkopieringen. Men det hör inte till frågan egentligen.
Vad människor verkar ha svårt att förstå är att en affärsman alltid kommer att försöka tjäna mer pengar. Av någon anledning har det Svenska folket bestämt sig för att alla människor är goda och vill dem väl. Det är en underbar grogrund för snikna och vidriga affärsmän med fickor för djupa för verkligheten. De försöker fylla de där fickorna till bristningsgränsen, men de lyckas inte och kommer aldrig att lyckas, det är affärsmannens förbannelse.
Problemet för skiv-, spel- och filmindustrin är att de ser alla de människor som aldrig skulle ha köpt produkten, ta del av den och det retar dem. Det retar dem så jävla mycket att de knappt kan sitta still. Tänk på alla de där hundra miljarderna kronorna som de hade kunnat dra in och lägga i fickan, nu får istället Nisse i Fjällaboda se på Transformers 2, utan att betala ett enda öre!
De vill inte tänka på att kanske hälften av dem som ser på filmen, spelar spelet eller lyssnar på skivan nu inte hade köpt den ens om den kostade femtio spänn. Den är helt enkelt inte värd att köpa, men den är värd att se om den är nåt att ha. Sedan behöver det inte betyda att man köper den efteråt. Visar sig skivan vara skit, då köper jag den inte. Visar sig spelet eller filmen vara nollställd i kvalitet, då köper jag dem inte. Det är så enkelt och det retar gallfeber på dem.
Det finns inget resonemang som fungerar. Vi måste försöka lära oss det. De här människorna är och har alltid varit intresserade av att rövknulla dig utan glidmedel medan de känner runt i dina fickor efter din plånbok. När de är klara med dig kommer du inte att ha ett öre kvar och blöda från din analöppning och önska att du aldrig ens hört namnet 20th Century Fox … eller Virgin, för den delen.
Deras argument är helt otroligt löjeväckande. Jag hade gärna skrivit ”på något sätt har de lyckats lura svenskarna att” men det hade varit en lögn från min sida. Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad över att svenskarna så lätt har duperats att tro att piratkopiering är likställt med stöld.
Det finns en varningsfilm som åtminstone tidigare gick i början av nästan varje hyrfilm. En man står bakom kassan i en videobutik (som av någon outgrundlig anledning fortfarande hyr ut VHS) och ser helt vilsen ut medan kunderna plockar på sig hyrfilm i butiken och bara går. Det bästa är ju när en av killarna tar en chipspåse och Sagan om Ringen på VHS och nickar åt killen i kassan och drar.
Jag gissar att detta ska vara ett slags metafor för filmbranschen och att killen i kassan ska vara någon högt uppsatt bolagsdirektör på Svensk Film som står och är ledsen och förvirrad över att alla bara tar hans saker och går. De som tar grejerna är uppenbart piratkopierarna. Som om piraterna går in i en butik på Internet, snor en film och lite chips och nickar lojt mot affärsmännen i sina kroppstajta Armanikostymer innan de tar ”deras” filmer och går.
Ja, visst, säger ni att piratkopiering är stöld, då säger jag att stöld är mord och våldtäkt egentligen är två män som sitter tillsammans och ser på Disneyfilm en fredagskväll, dricker saft och betalar TV-avgiften.
Fuck you!
Piratkopiering kan inte vara stöld. Det är så enkelt.
Som piratkopierare så stjäl du ingenting, du duplicerar. Och det är inte ens en farlig duplicering. Vid en duplicering försvinner inte produkten från någon, den blir till två, som med celldelning. Och den ena versionen av detta försvinner medan originalet finns kvar.
Något annat som är störande är när affärsmännen säger att ”upphovsmännen skadas av piratkopieringen”. Jaha? Det är väl bra? För gissa vem som är upphovsman? Inte fan är det artisten som har skrivit eller spelat in eller gjort allt jobbet, i alla fall. I de flesta kontrakt vid ett skivbolag så överlåter man sitt alster till bolaget.
Skulle till exempel Bruce Springsteen eller Britney Spears eller Snoop-Doggelidoggdog spela in en skiva med kontrakt hos, säg Virgin. Då skulle skivan finansieras genom skivbolaget och artisten gör jobbet med att skriva den (okej, kanske inte Britney, men både Bruce och Snoop har jag för mig skriver eget material) och spela in den och sedan ut på turné med den. Upphovsmannen i det här fallet är finansiären, vilket skulle vara Virgin, i vårt exempel.
Så när du hör en äcklig liten affärsman eller reklamnisse eller varför inte någon vidrig jävla lobbyist komma dragande med plåstret att ”upphovsmännen tar skada”, då vet du att det är skivbolaget som får lida, inte artisten. Artisten lider av att kontrakten med skivbolagen är så jävla vansinniga att de har tur om de ens får fem procent av intäkterna av skivförsäljningen.
Det är så här enkelt.
Om du piratkopierar så får skivbolagen lida, inte artisterna. Artisterna tjänar som alltid sina pengar på live-spelningar och försäljning av kringvaror (t-shirts, koppar med sina ansikten på, specialdesignade dildos och kokspåsar med deras logotyper). Skulle piratkopieringen göra att skivbolagen välter, så kommer ändå artisterna att fortsätta med sitt värv.
South Park lade fram det riktigt bra i avsnittet Christian Rock Hard (sjunde säsongen, se den på www.southparkstudios.se).
Där kan vi se en skivbolagsägd snut prata med ungarna om hur hemsk piratkopieringen är och tar Metallicatrummisen Lars Ulrich, där han sitter vid sin pool och ser ledsen ut. Kenny frågar:
”What’s the matter with him?”
Snuten svarar underbart nog:
”This month he was hoping to have a gold plated shark tank bar, installed right next to the pool. But thanks to people downloading his music for free, he must now wait a few months before he can afford it.”
Avsnittet fortsätter med samma polis och ungarna som står och tittar på ett jetplan. Polisen säger:
”Here’s Britney Spears private jet. Notice anything?” Efter en paus fortsätter han. ”Britney used to have a Gulfstream 4, now she’s had sell it an get a Gulfstream 3 because people like you chose to download her music for free.” Han sucker och fortsätter. “The Gulfstream 3 doesn’t even have a remote control for its surround sound DVD system.”
Det jag vill få fram med de här citaten är att även om det skulle vara så att artisterna förlorar pengar på att skivförsäljningen sjunker (vilket åtminstone jag inte är övertygad om att den har), så kan vi fullständigt skita i det. Skulle till exempel Lars Winnerbäck bara ha fått en enda krona per såld skiva då han släppte Kom 1999 skulle han kvickt ha dragit in 60 000 kronor då den sålde guld extremt fort. 60 000 kronor? Det är ju riktigt höga summor, hur man än ser på det. Min månadsinkomst ligger på 9700 kronor efter skatt. Om jag har en bra månad.
Så kom inte och säg att artisterna skadas av det här.
Dessutom har många artister (däribland Lars Winnerbäck) en backup. Varför inte fortsätta med Winnerbäck? Han har ett skivbolag som heter Novemberregn AB (från vilket han tar ut 500 000 kronor om året i lön) som han kan falla tillbaka på om det skulle vara så att han inte får vara med Universal längre.
De flesta artister har något sånt, ett eget litet skivbolag som ligger vilande, vid sidan av. Där kan pengarna gå in och omsättas och kanske användas för att producera sidoprojekt eller (om kontraktet förbjuder sådana projekt) producera andra artister. Winnerbäck har producerat en skiva med Lisa Ekdahl och diverse andra Svenska artister med hjälp av bland annat Elvira (ett tidigare bolag) och Novemberregn.
Så kom inte till mig och säg att artisterna lider. Kanske artister som inte finns på riktigt, som Darin eller Westlife eller andra sorgliga ursäkter för mänskligt liv. Och ärligt talat, vem kommer sakna dem när de har dött?
Så jag säger fortsätt piratkopiera och få den här jävla vidriga industrin på knäna och skjut sedan ett nådaskott i nacken på den. Låt den dö. Ingen kommer att sakna den och alla kommer att må bättre av att den är avlivad.
Och när jag säger ”den”, så menar jag egentligen ”dem”. Skjut skallen av både musik-, spel- och filmindustrin, de är förlegade och affärsmännen som driver dem nu kommer säkert att hitta på något annat sätt att lura av dig pengar. Oroa du dig inte för det.
Ett FRA-inlägg
En burk blå färg, ett golv av trä och ett par penslar.
Man börjar någonstans i rummet, där man känner för och sedan drar man färgen längs med träslagets ådring. Man arbetar lugnt och metodiskt genom hela rummet, golvet täcks av den blå färgen och ytan som finns att stå på blir mindre och mindre för varje penseldrag.
Innan man börjar måla lägger man tejp längs alla lister för att se till att det inte kommer färg på dem, en blå tejp eller en papperstejp i beige går längs med hela golvet. Tejpen är dessutom skuren längs golvet så att man inte får fula fläckar vid golvlisten där golvet inte är målat.
Du kör på med din pensel och du drar och drar och jobbar med ögonen mitt för det som du håller på med för tillfället. Inte en blick kastas åt någonting annat än penseln, golvet, färgburken.
Till slut har du dragit ut den blå färgen över golvet och du själv, du står i hörnet och undrar hur fan du ska komma till dörren utan att förstöra färgen.
Sverige målar in sig i ett hörn.
Ingen verkar förstå det, ingen verkar vilja se det. Dom pratar sinsemellan med de ord som kommer ut är egentligen bara lite flådigare luft.
Inget mer.
Då börjar jag tänka på golvet och på penslarna och på färgen och jag inser någonting viktigt. Vi har ju fan inte kommit någonstans alls.
En av alla dessa delar som bildar det blå golvet och den lilla ytan som finns kvar att stå på, det är FRA. Detta helvete som introduceras den 1:a december 2009, som en julklapp från helvetet, kommer att innebära en tillbakagång i politiken till 1940-talet. Övervakningssamhälle för rädsla av någonting som inte finns.
Och vem får lida för det, det får befolkningen. Men den är så rädd för vad som kallas för terrorism att de kan köpa precis vad som helst, bara de blir räddade från den stygga-stygga talibanen på TV.
Eller så är det ännu mer bisarrt. Det kanske är en önskan att få vara lite mer som USA. Lite mer häftiga vapen, lite coola explosioner och snabbt snack från Vita Huset. Lite mer som amerikanerna som har givit resten av världen så mycket. Vad det nu är som de ska ha gett världen vet jag inte. Medicin, nä. Teknik, nä, det står Sverige och Finland för till stor del. Produktion? Den skickas ju till Asien, så det gissar jag är fel också. Dom har ju i och för sig givit oss Hollywood, film, porr och knark. Det är sant. Och inget av det är ju helt fel.
Med tanke på hur jävla korkat det skulle vara att ungefär 50% av svenska befolkningen tänker så, ja, då är det antagligen så.
FRA introduceras i december och sedan är det bara utför som gäller. Det här landet har blivit som världens sämsta backhoppare: Det går jävligt fort utför och sedan landar man på nacken och dör.
Från och med 1:a december kommer vi att övervakas 24/7. Förutom politikerna då, eftersom de har hand om landets säkerhet, dom kan vi ju inte övervaka. Skulle jag vara terrorist hade jag vid det här laget försökt få in folk i de politiska lägren nu, och sedan planera kupper därifrån. För vem fan säger att en terrorist måste ha turban och skägg?
Sedan skulle jag ha placerat ut bomber på flera ställen i hufvudstaden Stockholm, strategiska ställen som bussterminalen, flygplatsen, Rosenbad, slottet och andra politiskt viktiga punkter. Efter det hade jag väntat tills ungefär middag, när alla som jobbar gått på lunch, när det är som mest tryck på flygplatserna, när det kör så mycket bilar som möjligt på gatorna. När de som jobbar deltid slutat för dagen och ska hem. Ungefär däromkring hade jag detonerat bomberna runt omkring i staden och sprängt hela skiten åt helvete.
Eller varför inte skicka ett brev. För de får inte öppnas. Än.
Tror ni verkligen att terroristerna kommer till Sverige? Tillåt mig att skratta dig rakt i ansiktet. SÄPO och alla andra jävla skitdivisioner som hör till sitter bara och fikar om dagarna och efter den 1:a december kommer de förutom att fika, dessutom sitta och runka till MMS-bilder som 14-åringar landet över skickar till varandra. Eller varför inte när du SMS:ar grannens fru om att hon kan komma över på lite lätt S&M nu i helgen för frun ska utomlands på jobbresa. Eller grannen som har en hund som du är sugen på och ni har träffats och tagit lite bilder och de har du nu skickat över MMS till din kompis mobil för att visa hur jävla cool du är.
Eller kanske har du skrivit ett MMS till din mormor, förklarat för henne att du är ledsen för att du aldrig ringer längre. Det är ju så hemskt mycket runt dig just nu. Du är så ledsen och du lovar att du ska komma och hälsa på henne och fika lite tillsammans med resten av familjen.
Och kanske menar du det verkligen, kanske är det så att du faktiskt vill spendera lite mer tid med din kära mormor, som alltid ställt upp när du behövt henne och som du inte längre har tid för. Kanske är det så. Och kanske sitter någon uppe i Norrland och skrattar åt dig och din situation. För det finns inga spärrar för vad som får och inte får kontrolleras.
Det sista jag undrar över just nu, för jag är så jävla arg att jag inte kan fokusera, det är hur mycket den här jävla skiten har och kommer att kosta. Kunde vi verkligen inte lägga pengarna någon annanstans? Var vi verkligen tvungna att lägga det på ett elektroniskt försvar som inte kommer att hjälpa någon?
Är vi verkligen helt säkra på att vi inte kunde ha lagt pengarna på sjukhusen? Eller på småbarnens skolor? Eller på arbetsmarknaden för att skapa fler och bättre jobbtillfällen? Var vi verkligen helt tvungna att spendera alla dessa pengar på försvarsmakten istället?
Och du ... är det verkligen rimligt?
Marcus Axelsson
Fuck this shit
I'm sick of it
Man börjar någonstans i rummet, där man känner för och sedan drar man färgen längs med träslagets ådring. Man arbetar lugnt och metodiskt genom hela rummet, golvet täcks av den blå färgen och ytan som finns att stå på blir mindre och mindre för varje penseldrag.
Innan man börjar måla lägger man tejp längs alla lister för att se till att det inte kommer färg på dem, en blå tejp eller en papperstejp i beige går längs med hela golvet. Tejpen är dessutom skuren längs golvet så att man inte får fula fläckar vid golvlisten där golvet inte är målat.
Du kör på med din pensel och du drar och drar och jobbar med ögonen mitt för det som du håller på med för tillfället. Inte en blick kastas åt någonting annat än penseln, golvet, färgburken.
Till slut har du dragit ut den blå färgen över golvet och du själv, du står i hörnet och undrar hur fan du ska komma till dörren utan att förstöra färgen.
Sverige målar in sig i ett hörn.
Ingen verkar förstå det, ingen verkar vilja se det. Dom pratar sinsemellan med de ord som kommer ut är egentligen bara lite flådigare luft.
Inget mer.
Då börjar jag tänka på golvet och på penslarna och på färgen och jag inser någonting viktigt. Vi har ju fan inte kommit någonstans alls.
En av alla dessa delar som bildar det blå golvet och den lilla ytan som finns kvar att stå på, det är FRA. Detta helvete som introduceras den 1:a december 2009, som en julklapp från helvetet, kommer att innebära en tillbakagång i politiken till 1940-talet. Övervakningssamhälle för rädsla av någonting som inte finns.
Och vem får lida för det, det får befolkningen. Men den är så rädd för vad som kallas för terrorism att de kan köpa precis vad som helst, bara de blir räddade från den stygga-stygga talibanen på TV.
Eller så är det ännu mer bisarrt. Det kanske är en önskan att få vara lite mer som USA. Lite mer häftiga vapen, lite coola explosioner och snabbt snack från Vita Huset. Lite mer som amerikanerna som har givit resten av världen så mycket. Vad det nu är som de ska ha gett världen vet jag inte. Medicin, nä. Teknik, nä, det står Sverige och Finland för till stor del. Produktion? Den skickas ju till Asien, så det gissar jag är fel också. Dom har ju i och för sig givit oss Hollywood, film, porr och knark. Det är sant. Och inget av det är ju helt fel.
Med tanke på hur jävla korkat det skulle vara att ungefär 50% av svenska befolkningen tänker så, ja, då är det antagligen så.
FRA introduceras i december och sedan är det bara utför som gäller. Det här landet har blivit som världens sämsta backhoppare: Det går jävligt fort utför och sedan landar man på nacken och dör.
Från och med 1:a december kommer vi att övervakas 24/7. Förutom politikerna då, eftersom de har hand om landets säkerhet, dom kan vi ju inte övervaka. Skulle jag vara terrorist hade jag vid det här laget försökt få in folk i de politiska lägren nu, och sedan planera kupper därifrån. För vem fan säger att en terrorist måste ha turban och skägg?
Sedan skulle jag ha placerat ut bomber på flera ställen i hufvudstaden Stockholm, strategiska ställen som bussterminalen, flygplatsen, Rosenbad, slottet och andra politiskt viktiga punkter. Efter det hade jag väntat tills ungefär middag, när alla som jobbar gått på lunch, när det är som mest tryck på flygplatserna, när det kör så mycket bilar som möjligt på gatorna. När de som jobbar deltid slutat för dagen och ska hem. Ungefär däromkring hade jag detonerat bomberna runt omkring i staden och sprängt hela skiten åt helvete.
Eller varför inte skicka ett brev. För de får inte öppnas. Än.
Tror ni verkligen att terroristerna kommer till Sverige? Tillåt mig att skratta dig rakt i ansiktet. SÄPO och alla andra jävla skitdivisioner som hör till sitter bara och fikar om dagarna och efter den 1:a december kommer de förutom att fika, dessutom sitta och runka till MMS-bilder som 14-åringar landet över skickar till varandra. Eller varför inte när du SMS:ar grannens fru om att hon kan komma över på lite lätt S&M nu i helgen för frun ska utomlands på jobbresa. Eller grannen som har en hund som du är sugen på och ni har träffats och tagit lite bilder och de har du nu skickat över MMS till din kompis mobil för att visa hur jävla cool du är.
Eller kanske har du skrivit ett MMS till din mormor, förklarat för henne att du är ledsen för att du aldrig ringer längre. Det är ju så hemskt mycket runt dig just nu. Du är så ledsen och du lovar att du ska komma och hälsa på henne och fika lite tillsammans med resten av familjen.
Och kanske menar du det verkligen, kanske är det så att du faktiskt vill spendera lite mer tid med din kära mormor, som alltid ställt upp när du behövt henne och som du inte längre har tid för. Kanske är det så. Och kanske sitter någon uppe i Norrland och skrattar åt dig och din situation. För det finns inga spärrar för vad som får och inte får kontrolleras.
Det sista jag undrar över just nu, för jag är så jävla arg att jag inte kan fokusera, det är hur mycket den här jävla skiten har och kommer att kosta. Kunde vi verkligen inte lägga pengarna någon annanstans? Var vi verkligen tvungna att lägga det på ett elektroniskt försvar som inte kommer att hjälpa någon?
Är vi verkligen helt säkra på att vi inte kunde ha lagt pengarna på sjukhusen? Eller på småbarnens skolor? Eller på arbetsmarknaden för att skapa fler och bättre jobbtillfällen? Var vi verkligen helt tvungna att spendera alla dessa pengar på försvarsmakten istället?
Och du ... är det verkligen rimligt?
Marcus Axelsson
Fuck this shit
I'm sick of it
Inte hoppfull, men nöjd. Inte bruten, bara böjd
Jag satte mig ner och tänkte skriva en skönt ironisk och härligt uppfriskande text om hur hela samhället skiter sig själv i handen.
Men ska jag vara ärlig så är jag så jävla trött på hela skiten.
Det här samhället, du, jag, Reinfeldt, hela rasket är ruttet in i hjärtat och vi kommer aldrig ur det. Vad är på gång? Vad har hänt? Ingen vet, ingen bryr sig. Alla runt mig verkar vara på väg ut ur diskot in i dimman och sedan vidare ut över världens kant.
Köttstycken hit, köttstycken dit.
Mina ögon blir torra, mina händer spruckna, vid mina fötter ruttnar rosorna och doften de sprider är inte längre lika ljuv.
Ett stort blått M i neonfärger hänger över huvudet på mig och på dig. Storebror ser dig, blått är det nya svart. Ingenting håller ihop i sömmarna och ingen gör något.
För vad fan ska man göra? Vägdammet kommer aldrig lägga sig efter den pansarkolonn som drar in i landet. En kolonnad av misslyckade tankar.
Jag sitter inte här och tror att ni hänger med i texten, jag gör verkligen inte det. Det självklara är att ni slutade läsa högst upp. Ingen omedelbar gratifikation = Skit.
Men jag ska försöka binda ihop det här så gott det går. Försöka uttrycka den djupa känsla av hopplöshet jag känner varje dag.
Jag slår upp mina ögon på morgonen, känner min katt vid sidan av mig och låter handen glida genom hennes päls. Min vänstra arm är fastnaglad mot madrassen av en vacker flicka med blont hår och jag låter handen vila på hennes högerarm.
Sängen är varm, täcket är halvt avdraget från min kropp, kattens och tjejens värme känns bra mot min hud.
Blåsan är full och jag drar mig försiktigt upp ur sängen. Katten hänger med, får lite frukost och lite nytt vatten, lysröret till akvariet tänds bakom min rygg när jag är på väg in på toaletten.
Jag lutar trött pannan mot den kalla väggen och låter blåsan tömmas. Händerna tvättas, tittar mig själv i spegeln. Lika trött idag. Lika trött på mig, lika trött på skiten som cirkulerar runt mig. Ingen dag kommer bli olik idag. "Inte hoppfull, men nöjd. Inte bruten, bara böjd", samma ord idag som igår.
Långsamt vaknar jag och tankarna på vad jag ska göra under dagen samlar sig till en brun massa i mitt inre, en massa som långsamt äter mig inifrån.
Den vackra blonda tjejen glider förbi mig på väg till toaletten, jag tar tag i henne och ger henne en kram. Hon ger mig en kyss på munnen. Våra kroppar möts, nakna på morgonen innan någon av oss verkligen har vaknat på riktigt. Och en liten kort stund försvinner skiten ur mig. En liten kort stund finns inget annat än varm hud mot min.
Sedan säger hon god morgon och jag ler. Jag säger god morgon och kramar henne igen. Hon vet allt.
Jag sätter mig framför datorn. Det finns designjobb att göra, hemsidor att besöka, C++ kod att skriva, låtar att fundera över. Och det gör att jag glömmer vad jag måste göra en stund. För det jag ska göra idag är någonting jag fullkomligt hatar.
Jag ska beblanda mig med andra människor. Jag ska se dom i ögonen och se tomheten som finns där, längtan bort härifrån. Jag ska ställas mitt inför det och jag ska tvingas genomlida deras grå meningslösa tankar. Deras känsla av moral, deras bestämmelser och deras normer. Jag ska få höra ord som inte spelar någon roll, inte för mig, inte för dem. Ord som ska sägas, bara. Sägas för att det är ord som ska sägas, utan något vidare djup.
Sätter jag mig emot ser jag paniken rinna upp i huvudet på dem, jag ser att de inte vet hur de ska hantera situationen. Helt plötsligt kommer jag vara en farlig våldsmakare som är inne i deras skyddade bubbla för att göra dem illa och sedan kommer de där tankarna upp hos dem. De där tankarna om att jag på något sätt skulle vara hos dem för att jag tycker om det. Som om jag vore hos dem för att göra dem illa, jag har blivit monstret.
Så visst sätter jag mig framför datorn och gör allt jag kan för att skjuta bort skiten från mig. För att jag inte vill se dem. För att orden de har att säga är meningslösa. Jag är inte intresserad av vad de har att erbjuda mig och jag har ingenting att erbjuda dem. Mer än fruktan.
Först idag ska jag ringa arbetsförmedlingen och sätta upp en tid. Så det är vad jag gör, jag ringer till min lokala arbetsförmedling, får veta att jag kan komma och skriva in mig när jag vill under dagen. Så jag kramar tjejen som delar min lägenhet och min bubbla och jag klappar min katt och kysser henne på pannan. Jag tar mina kläder och min mobiltelefon och min hjärna och går ut ur lägenheten.
Jag kommer fram till arbetsförmedlingen och jag ser de andra som är där för att ha sina möten och jag hade tyckt synd om dem om det inte varit för att de är av samma skrot och korn som de personer jag ska prata med inne på förmedlingen. Som det är nu tittar jag knappt på dem, deras ignorans äcklar mig. Deras liv äcklar mig.
Jag sätter mig för mig själv och stirrar rakt för över och tänker på någonting annat, som när man väntar på blodprov hos en läkare.
Mitt nummer kommer upp, ytterligare en korkad konvention. Om jag inte skyndar mig nu så kommer någon annans nummer upp istället och då får jag vänta ännu längre. Allt för att det ska vara så rättvist som möjligt.
Men det är väl inte rättvisa? Rättvisa är väl inte att kasta bort människor som kanske har större behov av arbetsförmedlingen än vad jag har, bara för att mitt nummer än en siffra mindre än en annans? Det är väl inte rättvist? Tänk om någon har en läkartid, då är de mer benägna att komma fram än vad jag är. Och om vi inte har någonting mer att göra efter det här, vad spelar då lapparna för roll? Kan de inte bara komma upp och ta oss en efter en?
Fast det såklart, de andra kan ju ljuga om att de har jätteviktiga saker att göra och då fuskar dem och det är en viktig sak. Andra människor förutsätter alltid att alla andra fuskar. Inte konstigt. Jag gör det. Du gör det. Alla fuskar. Vi är ju människor för fan.
Till slut är det jag. Tjugotre. Det är jag det. Det har inget med mitt namn att göra, inte med min ålder, inte med mitt liv. Ingenting. Jag har tilldelats ett nummer i raden och ska nu lugnt och sansat (inte för upphetsat så att de små mössen bakom sina skottsäkra glas blir nervösa) gå till en handläggare nere i kontorslandskapet på arbetsförmedlingen.
Handläggaren är fet. Ytterligare någonting jag har problem med. Ett extremt tydligt bevis på en lat och girig människa. En svulst på ben som tänker utvärdera mig och göra ett program för mig på denna underbara arbetsförmedling.
Nu ska vi "tillsammans utarbeta en plan för att mitt arbetssökande ska bli så smidigt och bekvämt som möjligt". I denna smidiga och bekväma plan ingår att jag ska tvingas söka pendeljobb på upp till en timma från min bostadsord. Jag ska tvingas att söka jobb på annan ort som kan innebära en flytt. Jag ska tvingas att komma på möten och skriva på papper och göra telefonsamtal och visa upp sökta jobb och jag ska tvingas att le och se så jävla äckligt, äckligt, äckligt oärlig ut som jag bara kan. För jag ska luras. Och inte nog med det, jag har ett äss i rockärmen.
Så när hon begär att jag ska göra någonting som jag inte vill. Då säger jag bara nej. Nej, nej, nej, nej, nej, nej, jag kommer inte att ställa upp på någonting som du vill att jag ställer upp på, bara för att en fet man i kostym någonstans i landet har bestämt att det ska vara på ett speciellt sätt.
Jag kommer aldrig böja mig och ni har ingenting att hota mig med. Ni har ingenting att sätta emot för jag har inte rätt till arbetslöshetskassa!
Så ta era jävla regler och kör upp dem i röven, gunga upp och ner på dem så att de kommer riktigt långt in. Njut verkligen nu, för nu är det inte ni som kommer att rövknulla mig, det är jag som kommer att rövknulla er!
Ingen rätt till A-kassa och helt plötsligt har ni ingenting att sätta emot mig. Jag ska gå på soc tills jag dör eller får ett jobb som är värt min tid.
Jag ska jobba svart om jag kan. Jag ska ta alla små härliga jobb jag kan. Jag ska piratkopiera och jag ska skriva hatiska inlägg i min blogg! HAHA! Jag ska skriva som om det spelade någon roll! Jag ska debattera med mig själv och jag ska uppmana alla att göra väpnad revolution! Som Che Guevarra ska jag säga att en revolution som inte är väpnad är dömd att misslyckas! Han visade hur rätt han hade striden mot Batista på Kuba.
Ingenting kan ni göra. Jag har rätten på min sida och jag ska fan ta det så långt jag kan. Jag får skriva vad jag vill, jag får säga vad jag vill och ni, ni får bara lyssna.
Men så slits jag tillbaks till verkligheten. Visst har jag rätt i att de inget kan göra och jag blir inskriven och jag ringer till soc och jag sätter upp en tid hos Ida. Och jag ogillar faktiskt inte Ida, hon verkar åtminstone veta vad hon sysslar med och jag kan känna en viss sympati stråla från henne. Och det är åtminstone någonting.
Telefonsamtalet är klart innan jag är hemma igen.
Resten av dagen spenderar jag i min lägenhet. Jag äter rätt god mat, jag röker cigaretter, jag har det jävligt mysigt och trevligt tillsammans med tjejen som vill vara här. Och katten. Hon kommer till mig ibland och spinner. Och tillsammans med allt detta glömmer jag bort mig själv och jag glömmer världen utanför ett tag.
Sedan ska jag sova, jag känner en influensa i halsen, den rivs när jag sväljer men det gör ingenting. Jag har satt i en bra film i DVD-spelaren och ljudet av den tillsammans med varm hud mot min och det jämna härliga vibrerande ljudet av en spinnande katt mot mitt lår gör att tankarna sjunker undan.
Den jag verkligen är kommer fram till ytan. Den jag verkligen är under allt hat, all oro, all depression och självförakt. Där under gömmer sig en person. Det är inte mycket kvar av honom men ibland ser jag honom. Ihop med människor jag tycker om kommer han fram och det är tack vare honom som jag är glad och hoppfull ibland. Tack vare att han kommer upp ibland som jag inte går under för all smärta jag känner inombords.
Så när jag är på väg att somna kommer han upp till ytan igen, han har varit uppe flera gånger idag (nästan varje dag) och nu håller han om en vacker kvinna och han njuter av att natten har kommit, trots att han vet att mardrömmarna kommer att slita i hans huvud under natten.
Men trots det är han okej just nu. Jag är okej just nu.
Jag sluter ögonen och min kropp börjar bli varm under täcket. Jag använder benet för att skjuta det bort från kroppen, det kommer halvvägs. Jag glider bort för natten.
Perfekt.
"Inte hoppfull, men nöjd. Inte bruten, bara böjd".
Men ska jag vara ärlig så är jag så jävla trött på hela skiten.
Det här samhället, du, jag, Reinfeldt, hela rasket är ruttet in i hjärtat och vi kommer aldrig ur det. Vad är på gång? Vad har hänt? Ingen vet, ingen bryr sig. Alla runt mig verkar vara på väg ut ur diskot in i dimman och sedan vidare ut över världens kant.
Köttstycken hit, köttstycken dit.
Mina ögon blir torra, mina händer spruckna, vid mina fötter ruttnar rosorna och doften de sprider är inte längre lika ljuv.
Ett stort blått M i neonfärger hänger över huvudet på mig och på dig. Storebror ser dig, blått är det nya svart. Ingenting håller ihop i sömmarna och ingen gör något.
För vad fan ska man göra? Vägdammet kommer aldrig lägga sig efter den pansarkolonn som drar in i landet. En kolonnad av misslyckade tankar.
Jag sitter inte här och tror att ni hänger med i texten, jag gör verkligen inte det. Det självklara är att ni slutade läsa högst upp. Ingen omedelbar gratifikation = Skit.
Men jag ska försöka binda ihop det här så gott det går. Försöka uttrycka den djupa känsla av hopplöshet jag känner varje dag.
Jag slår upp mina ögon på morgonen, känner min katt vid sidan av mig och låter handen glida genom hennes päls. Min vänstra arm är fastnaglad mot madrassen av en vacker flicka med blont hår och jag låter handen vila på hennes högerarm.
Sängen är varm, täcket är halvt avdraget från min kropp, kattens och tjejens värme känns bra mot min hud.
Blåsan är full och jag drar mig försiktigt upp ur sängen. Katten hänger med, får lite frukost och lite nytt vatten, lysröret till akvariet tänds bakom min rygg när jag är på väg in på toaletten.
Jag lutar trött pannan mot den kalla väggen och låter blåsan tömmas. Händerna tvättas, tittar mig själv i spegeln. Lika trött idag. Lika trött på mig, lika trött på skiten som cirkulerar runt mig. Ingen dag kommer bli olik idag. "Inte hoppfull, men nöjd. Inte bruten, bara böjd", samma ord idag som igår.
Långsamt vaknar jag och tankarna på vad jag ska göra under dagen samlar sig till en brun massa i mitt inre, en massa som långsamt äter mig inifrån.
Den vackra blonda tjejen glider förbi mig på väg till toaletten, jag tar tag i henne och ger henne en kram. Hon ger mig en kyss på munnen. Våra kroppar möts, nakna på morgonen innan någon av oss verkligen har vaknat på riktigt. Och en liten kort stund försvinner skiten ur mig. En liten kort stund finns inget annat än varm hud mot min.
Sedan säger hon god morgon och jag ler. Jag säger god morgon och kramar henne igen. Hon vet allt.
Jag sätter mig framför datorn. Det finns designjobb att göra, hemsidor att besöka, C++ kod att skriva, låtar att fundera över. Och det gör att jag glömmer vad jag måste göra en stund. För det jag ska göra idag är någonting jag fullkomligt hatar.
Jag ska beblanda mig med andra människor. Jag ska se dom i ögonen och se tomheten som finns där, längtan bort härifrån. Jag ska ställas mitt inför det och jag ska tvingas genomlida deras grå meningslösa tankar. Deras känsla av moral, deras bestämmelser och deras normer. Jag ska få höra ord som inte spelar någon roll, inte för mig, inte för dem. Ord som ska sägas, bara. Sägas för att det är ord som ska sägas, utan något vidare djup.
Sätter jag mig emot ser jag paniken rinna upp i huvudet på dem, jag ser att de inte vet hur de ska hantera situationen. Helt plötsligt kommer jag vara en farlig våldsmakare som är inne i deras skyddade bubbla för att göra dem illa och sedan kommer de där tankarna upp hos dem. De där tankarna om att jag på något sätt skulle vara hos dem för att jag tycker om det. Som om jag vore hos dem för att göra dem illa, jag har blivit monstret.
Så visst sätter jag mig framför datorn och gör allt jag kan för att skjuta bort skiten från mig. För att jag inte vill se dem. För att orden de har att säga är meningslösa. Jag är inte intresserad av vad de har att erbjuda mig och jag har ingenting att erbjuda dem. Mer än fruktan.
Först idag ska jag ringa arbetsförmedlingen och sätta upp en tid. Så det är vad jag gör, jag ringer till min lokala arbetsförmedling, får veta att jag kan komma och skriva in mig när jag vill under dagen. Så jag kramar tjejen som delar min lägenhet och min bubbla och jag klappar min katt och kysser henne på pannan. Jag tar mina kläder och min mobiltelefon och min hjärna och går ut ur lägenheten.
Jag kommer fram till arbetsförmedlingen och jag ser de andra som är där för att ha sina möten och jag hade tyckt synd om dem om det inte varit för att de är av samma skrot och korn som de personer jag ska prata med inne på förmedlingen. Som det är nu tittar jag knappt på dem, deras ignorans äcklar mig. Deras liv äcklar mig.
Jag sätter mig för mig själv och stirrar rakt för över och tänker på någonting annat, som när man väntar på blodprov hos en läkare.
Mitt nummer kommer upp, ytterligare en korkad konvention. Om jag inte skyndar mig nu så kommer någon annans nummer upp istället och då får jag vänta ännu längre. Allt för att det ska vara så rättvist som möjligt.
Men det är väl inte rättvisa? Rättvisa är väl inte att kasta bort människor som kanske har större behov av arbetsförmedlingen än vad jag har, bara för att mitt nummer än en siffra mindre än en annans? Det är väl inte rättvist? Tänk om någon har en läkartid, då är de mer benägna att komma fram än vad jag är. Och om vi inte har någonting mer att göra efter det här, vad spelar då lapparna för roll? Kan de inte bara komma upp och ta oss en efter en?
Fast det såklart, de andra kan ju ljuga om att de har jätteviktiga saker att göra och då fuskar dem och det är en viktig sak. Andra människor förutsätter alltid att alla andra fuskar. Inte konstigt. Jag gör det. Du gör det. Alla fuskar. Vi är ju människor för fan.
Till slut är det jag. Tjugotre. Det är jag det. Det har inget med mitt namn att göra, inte med min ålder, inte med mitt liv. Ingenting. Jag har tilldelats ett nummer i raden och ska nu lugnt och sansat (inte för upphetsat så att de små mössen bakom sina skottsäkra glas blir nervösa) gå till en handläggare nere i kontorslandskapet på arbetsförmedlingen.
Handläggaren är fet. Ytterligare någonting jag har problem med. Ett extremt tydligt bevis på en lat och girig människa. En svulst på ben som tänker utvärdera mig och göra ett program för mig på denna underbara arbetsförmedling.
Nu ska vi "tillsammans utarbeta en plan för att mitt arbetssökande ska bli så smidigt och bekvämt som möjligt". I denna smidiga och bekväma plan ingår att jag ska tvingas söka pendeljobb på upp till en timma från min bostadsord. Jag ska tvingas att söka jobb på annan ort som kan innebära en flytt. Jag ska tvingas att komma på möten och skriva på papper och göra telefonsamtal och visa upp sökta jobb och jag ska tvingas att le och se så jävla äckligt, äckligt, äckligt oärlig ut som jag bara kan. För jag ska luras. Och inte nog med det, jag har ett äss i rockärmen.
Så när hon begär att jag ska göra någonting som jag inte vill. Då säger jag bara nej. Nej, nej, nej, nej, nej, nej, jag kommer inte att ställa upp på någonting som du vill att jag ställer upp på, bara för att en fet man i kostym någonstans i landet har bestämt att det ska vara på ett speciellt sätt.
Jag kommer aldrig böja mig och ni har ingenting att hota mig med. Ni har ingenting att sätta emot för jag har inte rätt till arbetslöshetskassa!
Så ta era jävla regler och kör upp dem i röven, gunga upp och ner på dem så att de kommer riktigt långt in. Njut verkligen nu, för nu är det inte ni som kommer att rövknulla mig, det är jag som kommer att rövknulla er!
Ingen rätt till A-kassa och helt plötsligt har ni ingenting att sätta emot mig. Jag ska gå på soc tills jag dör eller får ett jobb som är värt min tid.
Jag ska jobba svart om jag kan. Jag ska ta alla små härliga jobb jag kan. Jag ska piratkopiera och jag ska skriva hatiska inlägg i min blogg! HAHA! Jag ska skriva som om det spelade någon roll! Jag ska debattera med mig själv och jag ska uppmana alla att göra väpnad revolution! Som Che Guevarra ska jag säga att en revolution som inte är väpnad är dömd att misslyckas! Han visade hur rätt han hade striden mot Batista på Kuba.
Ingenting kan ni göra. Jag har rätten på min sida och jag ska fan ta det så långt jag kan. Jag får skriva vad jag vill, jag får säga vad jag vill och ni, ni får bara lyssna.
Men så slits jag tillbaks till verkligheten. Visst har jag rätt i att de inget kan göra och jag blir inskriven och jag ringer till soc och jag sätter upp en tid hos Ida. Och jag ogillar faktiskt inte Ida, hon verkar åtminstone veta vad hon sysslar med och jag kan känna en viss sympati stråla från henne. Och det är åtminstone någonting.
Telefonsamtalet är klart innan jag är hemma igen.
Resten av dagen spenderar jag i min lägenhet. Jag äter rätt god mat, jag röker cigaretter, jag har det jävligt mysigt och trevligt tillsammans med tjejen som vill vara här. Och katten. Hon kommer till mig ibland och spinner. Och tillsammans med allt detta glömmer jag bort mig själv och jag glömmer världen utanför ett tag.
Sedan ska jag sova, jag känner en influensa i halsen, den rivs när jag sväljer men det gör ingenting. Jag har satt i en bra film i DVD-spelaren och ljudet av den tillsammans med varm hud mot min och det jämna härliga vibrerande ljudet av en spinnande katt mot mitt lår gör att tankarna sjunker undan.
Den jag verkligen är kommer fram till ytan. Den jag verkligen är under allt hat, all oro, all depression och självförakt. Där under gömmer sig en person. Det är inte mycket kvar av honom men ibland ser jag honom. Ihop med människor jag tycker om kommer han fram och det är tack vare honom som jag är glad och hoppfull ibland. Tack vare att han kommer upp ibland som jag inte går under för all smärta jag känner inombords.
Så när jag är på väg att somna kommer han upp till ytan igen, han har varit uppe flera gånger idag (nästan varje dag) och nu håller han om en vacker kvinna och han njuter av att natten har kommit, trots att han vet att mardrömmarna kommer att slita i hans huvud under natten.
Men trots det är han okej just nu. Jag är okej just nu.
Jag sluter ögonen och min kropp börjar bli varm under täcket. Jag använder benet för att skjuta det bort från kroppen, det kommer halvvägs. Jag glider bort för natten.
Perfekt.
"Inte hoppfull, men nöjd. Inte bruten, bara böjd".
Trängd Bulldogg Biter
Jag hatar auktoriteter. Det är ingen nyhet, det är inte förvånande och det är definitivt inget som jag är ensam om. Men jag är stolt över det, det är någonting som jag kan hålla fast vid, någonting (en av få saker) som jag kan vara helt garanterat säker över att jag gör rätt. Jag hatar auktoriteter.
Ni kan sätta er över ett par miljoner, men mig sätter ni er fan inte på. Jag ser hur ni försöker, i varje vrå i Sveriges kukformade land ser jag er smyga i hörnen, vänta i skuggorna, dregglande som försäljare på ett restlager. Jag är kunden som är intet ont anande, jag är han som har en hundring över och bara vill ha en ny byrå, jag är han i skägg som går runt och är ett ett lovligt byte.
Saliven täcker hakan på er och era små plirande grisögon ser ingenting annat än min hundralapp, ser ingenting mer än löftet om att finns det ett lillfinger, då finns en hel hand.
Och jag hatar er.
Och jag är uppmärksam på er.
Och ni har ingen aning om att när ni gör ert utfall, då kommer jag vara beredd, beredd att hugga efter er, spränga era kontor, bada i ert blod. Jag är redo att sticka min skarpslipade kniv genom er, gång på gång på gång.
Jag ser er röra er i periferin.
Ni har lyckats ta många av människorna runt mig, alla som läser Aftonbladet på morgonen och tror att det de läser är nyheter. Människorna som blir rädda och känner att de måste, bara måstemåstemåste köpa tidningen som kommer imorgon också, se om någonting nytt har hänt med EnglaLindbäckFadimePalmeArbogamannenLindh-storyn. Och bara bli lite, lite, en smula mer rädd. För det är spännande att vara rädd, som att åka Balder på Liseberg, som att spela rysk roulette, som att runka till asiatiska flickor som kräks på varandra. Jag är lite rädd, men jag är lite upphetsad. Och smutsigsmutsigsmutsig.
Så vem är du, vem är du som kryper i skuggorna, redo att ta mig utan glidmedel och utan pardon? Vem är du som vill ha mig så väldigt att du knappt kan hålla dig från mig?
Du är min chef som tvingar mig att raka mig "för allmänhetens skull", du är min chef som helst ser mig i kostym för att det ger ett så korrekt uttryck, du är min chef som inte drar sig för att dra av pengar från min lön för de tio minuter jag röker per timma.
Du är skivbolagen som försöker (och ständigt misslyckas) att lura mig att lägga 200 kronor på en CD-skiva, 160 kronor för en CD-skiva som ingen velat köpa, du är skivbolagen som tvingar en ISPs ISP att stänga ner tillgången till en hemsida som du blir stött av, du är skivbolagen som till och med vränger skallen på de som borde förespråka frihet här i landet.
Du är rättsmyndigheten som inte kan skilja på hand och rövhål, du är rättsmyndigheten som tror att den kan sätta sig över hela landets befolkning, du är rättsmyndigheten som vill bestämma och ha makt, makt, makt!
Du är Reinfeldt, du är ModeraternaSocialisternaFolkpartisternaVänsterpartietCenternKPMLRSverigeDemokraterna, du är alla partier som tror att de faktiskt vet någonting.
Jag vill förespråka väpnad kamp, jag vill förespråka blod på gatorna, jag vill se IFPIs hus brinna ner till grunden, se Pontén springa för livet längs Drottninggatan, se kullerstenarna utanför Rosenbad resa sig mot himlen i en fontän av eld och svavel och syra och galla.
Jag har ingen tro på er, för jag kan inte tro på det som inte tror på mig. Jag har inte tillit till polisen, rättsväsendet, politiker eller snubben som tror att han vet någonting på Golden Years i Göteborg vid stängning, med sluddrig röst och doften av öl och basat heroin över sig.
Och innan ni gör någonting allt för hastigt, innan ni tror att NI vet någonting så vill jag lägga in ett dokument här under, det är jävligt viktigt, så läs det noga:
TF
YGL
Och med detta lämnar jag er, hungriga själar och knarrande maskiner, jag vill inte veta av era stinkande munnar eller era klart förvridna och sjuka huvuden.
Jag ber er å det mest bestämda att fara och flyga era skenheliga jävla sorgliga ursäkter till människor, ni hör ta mig fan inte hemma på den här planeten.
Vänligen,
Marcus Axelsson
Trängd Bulldogg
Ni kan sätta er över ett par miljoner, men mig sätter ni er fan inte på. Jag ser hur ni försöker, i varje vrå i Sveriges kukformade land ser jag er smyga i hörnen, vänta i skuggorna, dregglande som försäljare på ett restlager. Jag är kunden som är intet ont anande, jag är han som har en hundring över och bara vill ha en ny byrå, jag är han i skägg som går runt och är ett ett lovligt byte.
Saliven täcker hakan på er och era små plirande grisögon ser ingenting annat än min hundralapp, ser ingenting mer än löftet om att finns det ett lillfinger, då finns en hel hand.
Och jag hatar er.
Och jag är uppmärksam på er.
Och ni har ingen aning om att när ni gör ert utfall, då kommer jag vara beredd, beredd att hugga efter er, spränga era kontor, bada i ert blod. Jag är redo att sticka min skarpslipade kniv genom er, gång på gång på gång.
Jag ser er röra er i periferin.
Ni har lyckats ta många av människorna runt mig, alla som läser Aftonbladet på morgonen och tror att det de läser är nyheter. Människorna som blir rädda och känner att de måste, bara måstemåstemåste köpa tidningen som kommer imorgon också, se om någonting nytt har hänt med EnglaLindbäckFadimePalmeArbogamannenLindh-storyn. Och bara bli lite, lite, en smula mer rädd. För det är spännande att vara rädd, som att åka Balder på Liseberg, som att spela rysk roulette, som att runka till asiatiska flickor som kräks på varandra. Jag är lite rädd, men jag är lite upphetsad. Och smutsigsmutsigsmutsig.
Så vem är du, vem är du som kryper i skuggorna, redo att ta mig utan glidmedel och utan pardon? Vem är du som vill ha mig så väldigt att du knappt kan hålla dig från mig?
Du är min chef som tvingar mig att raka mig "för allmänhetens skull", du är min chef som helst ser mig i kostym för att det ger ett så korrekt uttryck, du är min chef som inte drar sig för att dra av pengar från min lön för de tio minuter jag röker per timma.
Du är skivbolagen som försöker (och ständigt misslyckas) att lura mig att lägga 200 kronor på en CD-skiva, 160 kronor för en CD-skiva som ingen velat köpa, du är skivbolagen som tvingar en ISPs ISP att stänga ner tillgången till en hemsida som du blir stött av, du är skivbolagen som till och med vränger skallen på de som borde förespråka frihet här i landet.
Du är rättsmyndigheten som inte kan skilja på hand och rövhål, du är rättsmyndigheten som tror att den kan sätta sig över hela landets befolkning, du är rättsmyndigheten som vill bestämma och ha makt, makt, makt!
Du är Reinfeldt, du är ModeraternaSocialisternaFolkpartisternaVänsterpartietCenternKPMLRSverigeDemokraterna, du är alla partier som tror att de faktiskt vet någonting.
Jag vill förespråka väpnad kamp, jag vill förespråka blod på gatorna, jag vill se IFPIs hus brinna ner till grunden, se Pontén springa för livet längs Drottninggatan, se kullerstenarna utanför Rosenbad resa sig mot himlen i en fontän av eld och svavel och syra och galla.
Jag har ingen tro på er, för jag kan inte tro på det som inte tror på mig. Jag har inte tillit till polisen, rättsväsendet, politiker eller snubben som tror att han vet någonting på Golden Years i Göteborg vid stängning, med sluddrig röst och doften av öl och basat heroin över sig.
Och innan ni gör någonting allt för hastigt, innan ni tror att NI vet någonting så vill jag lägga in ett dokument här under, det är jävligt viktigt, så läs det noga:
TF
Tryckfrihetsförordningen (SFS 1949:105) är en av Sveriges grundlagar och antogs 1949. Den berör frågor gällande tryckfrihet, dess definition och restriktioner. Att grundlagen bär namnet förordning kan vara missvisande då det normalt sett används för regeringens styrmedel.
Förutom regler om tryckfrihet innehåller Tryckfrihetsförordningen även regler om meddelarskydd och om offentliga handlingar. Sverige är ensamt om att ha dessa principer så detaljerat reglerade i grundlag. I till exempel USAs konstitutions första tillägg från 1791 (Amendment I) är tryck- och yttrandefrihet reglerad genom endast en mening. Sverige var länge också ensamt om att ha offentlighetsprincip, särskilt att ha den reglerad i grundlag.
Den nu gällande tryckfrihetsförordningen inleds med en definition av tryckfrihet enligt följande.
1 kap. Om tryckfrihet 1§ Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i färgväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstor kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tryckfrihetsf%C3%B6rordningen
YGL
Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) är den yngsta av Sveriges grundlagar, och togs i bruk 1992. Lagen innebär bland annat att:Lagen har flera likheter med tryckfrihetsförordningen men berör inte tryckta skrifter. Däremot omfattar den webbplatser och databaser som har ett journalistiskt syfte. Även om huvudman för en webbplats ej är ett traditionellt massmedieorgan kan webbplatser och nyhetsbrev erhålla samma skydd med ett utgivningsbevis.
- Alla svenskar har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar, känslor i radio, tv, videogram, ljudupptagningar eller andra sorters upptagningar.
- Ingen myndighet kan kräva att något som skall framföras i radio, tv eller annan sorts upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Undantaget är biofilmer.
- Den som är upphovsman till ett radioprogram, tv-program eller liknande har rätt att vara anonym.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrandefrihetsgrundlagen
Och med detta lämnar jag er, hungriga själar och knarrande maskiner, jag vill inte veta av era stinkande munnar eller era klart förvridna och sjuka huvuden.
Jag ber er å det mest bestämda att fara och flyga era skenheliga jävla sorgliga ursäkter till människor, ni hör ta mig fan inte hemma på den här planeten.
Vänligen,
Marcus Axelsson
Trängd Bulldogg
Varför se till USA? De vet ju ändå inte vad fan de håller på med
Jag blev jävligt arg när jag läste på boPlats hemsida:
"Svenskarnas inställning är dock inte unik. I andra EU-länder är man lika tröggörliga. I USA flyttar dock människor härs och tvärs över landet av jobbskäl."
boPlats - Svenskar vill inte byta bostadsort
Det här är fel på så många sätt.
För det första är det självklart att människor inte vill slita sig upp från där de nu bor, flytta över halva landet, klockan åtta - gå till ett jobb de egentligen inte vill ha, klockan fem - åka hem till en lägenhet de inte vill bo i och dessutom om man har familj, självklart vill man inte slita sig från dem, eller överge dem, eller åka ifrån dem. För du kan ge dig fan på att de inte följer med dig. Barnen har för fan precis börjat skolan, precis börjat få vänner trots alla blesyrer och blåsor och vårtor och smutsigt hår som de ärvt av dig och nu ska de slitas upp från sin säkra miljö, släpas med över hela landet och sättas i en ny skola, där de kommer att mobbas, slås, misshandlas och förtryckas av nya lärare.
Självklart följer de inte med dig.
Så vi sliter familjer i bitar. Vi sliter människor i bitar. Ingen vill bo i en resväska, oavsett vad boPlats säger. Ingen.
Och vad fan jämför vi med USA, de har ju aldrig haft någon koll på vad de håller på med, varför borde de veta bättre än vi i det här? Här har vi människor som gång efter annan har valt presidenter som inte har gjort ett skit mer än att roffa åt sig pe... vänta nu... så är det! Statliga företag jämför svenskar med amerikaner för att skapa ett politiskt klimat där det är lättare att sno pengar och att fortsätta rövknulla befolkningen, helt utan glidmedel.
Vad fan har USA på boPlats hemsida att göra då? Eller resten av europa. Borde inte de här människorna koncentrera sig på krisen i hemlandet? Vad fan spelar det för roll om vi är lika "tröggörliga" som fransmännen? Förutom såklart att det visar att det finns människor som tänker i Sverige och människor som tänker i Frankrike. Eller tänker... reagerar på ett sunt sätt.
Nej, jag tänker inte acceptera sådant tal från en statlig instans som BoPlats. Jag hade blivit förbannad om jag läst det på en privat sida också. Det här är bara korkat.
Skit i att flytta. Stanna där ni är. De kan ändå inte göra någonting.
Sist jag kollade har alla människor rätt till soc. Så gå dit, sätt upp en tid och ta tillbaka lite av pengarna som staten har lurat ur dig. Det är inte mer än rätt. Ge Reinfeldt något att tänka på. Skicka motioner på nya lagar där det står att Herr Statsministern måste resa och flytta en gång i halvåret. Då kommer vi se de här nya lagarna försvinna jävligt fort.
Det är förresten ytterligare en av mina fina, fina idéer. Testa alla nya lagar på politikerna först, så att vi vet att de funkar innan vi använder dem. Det borde lagslås snarast.
Om det kommer en lag som FRA-lagen så kommer vi att avlyssna politikerna först och se om det funkar, gör det inte det, då skiter vi i den lagen.
En så enkel sak och helt plötsligt kontrollerar staten sig själv, för vem fan skickar en motion på en lag som kommer göra det svårare för personen att stjäla ännu mer pengar från svenskarna? Ingen, inte en jävel.
Vi kommer se att en stor del av lagboken kommer att rensas upp jävligt kvickt. Motioner på lagar som inskränker personlig integritet, som innebär höjning av skatt, sänkning av a-kassor. Vi kommer se dem försvinna illa kvickt.
Så om vi lever i en demokrati och alla våra röster spelar någon roll och om vi är i kontroll av systemet, ställ er för fan upp och säg ifrån till de "förtroendevalda" (vilket är ett olyckligt och oturligt ord i sig).
Jag vet att det aldrig kommer att hända, för förutom våldsverkare, militanta aktivister och terrorister har människan blivit vek och för rädd att stå för sin egen sak och våldsverkarna, de militanta aktivisterna och terroristerna, de vågar stå för sin men de har totalt missat idén om att om man tar bort människor så finns det färre som kan tro på det man själv gör.
De bekämpar sig själva, bränner bort sig med eld och ärligt talat så väntar jag bara på att politikerna ska göra samma sak.
Jag väntar på att få se dem sitta på gatorna som buddhistmunkarna under vietnamkriget, med en dunk bensin bredvid sig och lågorna som slickar mot skyn.
I protest mot att de inte längre har råd att köra BMW, klä sig i Armani, röka kubanska cigarrer eller köpa minderåriga barn i andra länder.
Tack för mig,
over and out,
marcus
"Svenskarnas inställning är dock inte unik. I andra EU-länder är man lika tröggörliga. I USA flyttar dock människor härs och tvärs över landet av jobbskäl."
boPlats - Svenskar vill inte byta bostadsort
Det här är fel på så många sätt.
För det första är det självklart att människor inte vill slita sig upp från där de nu bor, flytta över halva landet, klockan åtta - gå till ett jobb de egentligen inte vill ha, klockan fem - åka hem till en lägenhet de inte vill bo i och dessutom om man har familj, självklart vill man inte slita sig från dem, eller överge dem, eller åka ifrån dem. För du kan ge dig fan på att de inte följer med dig. Barnen har för fan precis börjat skolan, precis börjat få vänner trots alla blesyrer och blåsor och vårtor och smutsigt hår som de ärvt av dig och nu ska de slitas upp från sin säkra miljö, släpas med över hela landet och sättas i en ny skola, där de kommer att mobbas, slås, misshandlas och förtryckas av nya lärare.
Självklart följer de inte med dig.
Så vi sliter familjer i bitar. Vi sliter människor i bitar. Ingen vill bo i en resväska, oavsett vad boPlats säger. Ingen.
Och vad fan jämför vi med USA, de har ju aldrig haft någon koll på vad de håller på med, varför borde de veta bättre än vi i det här? Här har vi människor som gång efter annan har valt presidenter som inte har gjort ett skit mer än att roffa åt sig pe... vänta nu... så är det! Statliga företag jämför svenskar med amerikaner för att skapa ett politiskt klimat där det är lättare att sno pengar och att fortsätta rövknulla befolkningen, helt utan glidmedel.
Vad fan har USA på boPlats hemsida att göra då? Eller resten av europa. Borde inte de här människorna koncentrera sig på krisen i hemlandet? Vad fan spelar det för roll om vi är lika "tröggörliga" som fransmännen? Förutom såklart att det visar att det finns människor som tänker i Sverige och människor som tänker i Frankrike. Eller tänker... reagerar på ett sunt sätt.
Nej, jag tänker inte acceptera sådant tal från en statlig instans som BoPlats. Jag hade blivit förbannad om jag läst det på en privat sida också. Det här är bara korkat.
Skit i att flytta. Stanna där ni är. De kan ändå inte göra någonting.
Sist jag kollade har alla människor rätt till soc. Så gå dit, sätt upp en tid och ta tillbaka lite av pengarna som staten har lurat ur dig. Det är inte mer än rätt. Ge Reinfeldt något att tänka på. Skicka motioner på nya lagar där det står att Herr Statsministern måste resa och flytta en gång i halvåret. Då kommer vi se de här nya lagarna försvinna jävligt fort.
Det är förresten ytterligare en av mina fina, fina idéer. Testa alla nya lagar på politikerna först, så att vi vet att de funkar innan vi använder dem. Det borde lagslås snarast.
Om det kommer en lag som FRA-lagen så kommer vi att avlyssna politikerna först och se om det funkar, gör det inte det, då skiter vi i den lagen.
En så enkel sak och helt plötsligt kontrollerar staten sig själv, för vem fan skickar en motion på en lag som kommer göra det svårare för personen att stjäla ännu mer pengar från svenskarna? Ingen, inte en jävel.
Vi kommer se att en stor del av lagboken kommer att rensas upp jävligt kvickt. Motioner på lagar som inskränker personlig integritet, som innebär höjning av skatt, sänkning av a-kassor. Vi kommer se dem försvinna illa kvickt.
Så om vi lever i en demokrati och alla våra röster spelar någon roll och om vi är i kontroll av systemet, ställ er för fan upp och säg ifrån till de "förtroendevalda" (vilket är ett olyckligt och oturligt ord i sig).
Jag vet att det aldrig kommer att hända, för förutom våldsverkare, militanta aktivister och terrorister har människan blivit vek och för rädd att stå för sin egen sak och våldsverkarna, de militanta aktivisterna och terroristerna, de vågar stå för sin men de har totalt missat idén om att om man tar bort människor så finns det färre som kan tro på det man själv gör.
De bekämpar sig själva, bränner bort sig med eld och ärligt talat så väntar jag bara på att politikerna ska göra samma sak.
Jag väntar på att få se dem sitta på gatorna som buddhistmunkarna under vietnamkriget, med en dunk bensin bredvid sig och lågorna som slickar mot skyn.
I protest mot att de inte längre har råd att köra BMW, klä sig i Armani, röka kubanska cigarrer eller köpa minderåriga barn i andra länder.
Tack för mig,
over and out,
marcus
Saker jag klarar mig utan
Morsor på stan
Min mamma sprang också runt som en nackad höna ihop med resten av kafferepet och letade efter unga som gjorde saker de inte fick lov att göra. Vilken jävla idiotgrej ändå.
För det första har det inte hjälpt över huvud taget. Precis som med prostitutionen bytte supandet bara plats. Istället för att hänga ute på stan och supa så super man hemma hos kompisar och drar SEDAN ut på stan och försöker undvika sin morsa. Och det verkar ju lyckas.
I Lysekil har vi en bunt föräldrar ute varje helg - ja, så länge det inte är för kallt och så länge det bjuds på kaffe, såklart. "Det är för kallt! Ungarna kan dra åt helvete, jag går hem" - och snokar runt efter sina fjortonåriga döttrar och söner.
Ett maratonlopp varje fredag och lördag, upp och ner för Kungsgatan i jakt på sina stackars vilseledda barn som super, röker och knullar lite varstans.
Då kommer min fråga: Vad är det för fel på det då?
Är dom för unga? Okej. Men var går gränsen? Jag gissar att du alltid kommer att tycka att din dotter är för ung för att knulla och din son alldeles för ung för att dra på sig en rejäl fylla och gonorré från grannens dotter.
Yuppiemorsor- och yuppiefarsor
Alla dessa helylleidioter som skaffar unge för att det är modernt och sedan spatserar runt på stan och visar upp för att de tror att det på något sätt ska vara spännande för andra att se.
Det är inte spännande att se.
Ingen vill se din feta, fula unge som dregglar och spyr och skriker i matkön. Ingen. Förutom du. Så packa in den där bröstkorgen som sväller så stort för någonting som praktiskt taget alla gör förr eller senare och dra.
Det är meningslöst.
Du hade ju lika gärna kunnat skaffa en sån lillebrorsa som man kan hyra från något dagis eller förskola idag och släpa runt på och vara precis lika inbillat stolt.
Är barnet inget mer för dig än ett sätt att känna dig häftig: Skaffa inte barn.
Ny "musik"
All den jävla skiten som idag ska passera för musik, den går bort omedelbart. Jag har till och med slutat ladda hem musik illegalt. Det är meningslöst. Hej hej, Monica... ja, hej Monica, ät cyanid och dö!
Måndagsbarn, åååh, när ska den här jävla helgen någonsin ta slut för mig, jag som har så lite att göra att jag kan sitta och supa mig bortom alla gränser varje kväll. Ååååh, stackars, stackars jag. Stackars, stackars rika stjärna.
Jag väljer bort skit som inte har något innehåll överhuvudtaget. Jag menar, visst gammal musik har ju inte alltid något att komma med (se bara på Yellow Submarine, vad du än säger och hur mycket du än argumenterar för de djupa metaforerna i den låten så är det en jävla påtänd låt som handlar om en gul u-båt. Fattar du inte det, dränk dig), men de har ta mig fan mer att komma med än "my lady hump", vilket jag inte ens vet vad det är. Snyggt jobbat Black Eyed Peas.
Anti-rökare och i allmänhet folk som inte röker
Jag hatar människor som inte klarar av att se en annan människa leva sitt liv. Sköt för FAN dig själv och du, innan du börjar snacka en massa skit om att passiv rökning också är farlig, visa en, en enda undersökning som är gjord senare än sjuttiotalet som har någon som helst information om att passiv rökning är farlig.
Allt bygger på en undersökning som amerikanska regeringen tog fram som skulle bevisa hur jävla farligt det är att röka. Tyvärr stod det i inledningen att det inte finns några substansiella bevis för att så är fallet. Då väljer regeringen att bortse från forskningen och går ändå ut med propaganda. Sedan dess har det rullat på tills varenda jävla människa blivit påverkad på något sätt. Se bara på det sinneslöa i lagen som säger att det är förbjudet att röka inne på pubar, barer och caféer.
1. I fler länder än Sverige har det visats att flera barer och pubar fått stänga sina portar på grund av att de inte drar in sina stamkunder längre. Whooops!
2. Det finns inga hållbara bevis för om det är skadligt med passiv rökning. Whoooops!
3. Om någon får lov att bestämma över dig genom att säga "det är ju inte bra för dig", klappa dig på huvudet och sedan förbjuda dig att göra en speciell sak... vad kan då hända i framtiden? WHOOOOPS!
Du blir ledd i handen och klappad på huvudet och Reinfeldt-Persson-Vemfansomhelst, viskar i ditt öra att allt kommer att bli bra bara du gör som dom vill.
"Det är för ditt och Sveriges bästa, min vän. Jag älskar dig och du, du älskar väl också mig? Kom igen nu, sära på skinkorna lite bara så jag får köra in min stora regeringskuk i ditt rövhål och knulla dig tills det inte finns något kvar av varken dig eller din självständighet".
Jag tänker aldrig brytas ner av en utomstående makt. Jag gör det jag vill, när jag vill.
och slutligen:
Lagen mot prostitution
George Carlin sa en gång för inte allt för länge sedan "Why is it illegal to sell something that is perfectly legal to give away?!"
Ja, varför är det det? Om en människa väljer att sälja sexuella tjänster för en summa pengar, hur skiljer det sig från att den personen väljer en annan person att ge sina sexuella tjänster till, gratis?
Jag är inte riktigt med.
Folk brukar säga till mig "Ja, men alltså, tjejer blir ju helt utnyttjade liksom och får inte bestämma själva och dessutom så skär deras hallickar i dom".
Jag ser så många fel i det här.
Vid legalisering av prostitution skulle du som medborgare aktivt stödja kvinnor och män och skydda dem från att skadas via statligt ägda bordeller och du skulle ge dig själv en chans. Tror du att de 4000 kronorna som en hora kan tjäna på en timma, skattas för? Om de skulle jobba 8 timmar på en dag och ha sex 1 gång i timman skulle de dra ihop 32000 kronor som inte skattas för. Skatten som kan dras från de pengarna skulle kunna finansiera vad fan som helst. Det där är bara EN prostituerads inkomst. Räkna det på tio stycken... hundra stycken... tusen stycken...
Jaja... ni skiter väl lika mycket i det här som jag skiter i er.
Min mamma sprang också runt som en nackad höna ihop med resten av kafferepet och letade efter unga som gjorde saker de inte fick lov att göra. Vilken jävla idiotgrej ändå.
För det första har det inte hjälpt över huvud taget. Precis som med prostitutionen bytte supandet bara plats. Istället för att hänga ute på stan och supa så super man hemma hos kompisar och drar SEDAN ut på stan och försöker undvika sin morsa. Och det verkar ju lyckas.
I Lysekil har vi en bunt föräldrar ute varje helg - ja, så länge det inte är för kallt och så länge det bjuds på kaffe, såklart. "Det är för kallt! Ungarna kan dra åt helvete, jag går hem" - och snokar runt efter sina fjortonåriga döttrar och söner.
Ett maratonlopp varje fredag och lördag, upp och ner för Kungsgatan i jakt på sina stackars vilseledda barn som super, röker och knullar lite varstans.
Då kommer min fråga: Vad är det för fel på det då?
Är dom för unga? Okej. Men var går gränsen? Jag gissar att du alltid kommer att tycka att din dotter är för ung för att knulla och din son alldeles för ung för att dra på sig en rejäl fylla och gonorré från grannens dotter.
Yuppiemorsor- och yuppiefarsor
Alla dessa helylleidioter som skaffar unge för att det är modernt och sedan spatserar runt på stan och visar upp för att de tror att det på något sätt ska vara spännande för andra att se.
Det är inte spännande att se.
Ingen vill se din feta, fula unge som dregglar och spyr och skriker i matkön. Ingen. Förutom du. Så packa in den där bröstkorgen som sväller så stort för någonting som praktiskt taget alla gör förr eller senare och dra.
Det är meningslöst.
Du hade ju lika gärna kunnat skaffa en sån lillebrorsa som man kan hyra från något dagis eller förskola idag och släpa runt på och vara precis lika inbillat stolt.
Är barnet inget mer för dig än ett sätt att känna dig häftig: Skaffa inte barn.
Ny "musik"
All den jävla skiten som idag ska passera för musik, den går bort omedelbart. Jag har till och med slutat ladda hem musik illegalt. Det är meningslöst. Hej hej, Monica... ja, hej Monica, ät cyanid och dö!
Måndagsbarn, åååh, när ska den här jävla helgen någonsin ta slut för mig, jag som har så lite att göra att jag kan sitta och supa mig bortom alla gränser varje kväll. Ååååh, stackars, stackars jag. Stackars, stackars rika stjärna.
Jag väljer bort skit som inte har något innehåll överhuvudtaget. Jag menar, visst gammal musik har ju inte alltid något att komma med (se bara på Yellow Submarine, vad du än säger och hur mycket du än argumenterar för de djupa metaforerna i den låten så är det en jävla påtänd låt som handlar om en gul u-båt. Fattar du inte det, dränk dig), men de har ta mig fan mer att komma med än "my lady hump", vilket jag inte ens vet vad det är. Snyggt jobbat Black Eyed Peas.
Anti-rökare och i allmänhet folk som inte röker
Jag hatar människor som inte klarar av att se en annan människa leva sitt liv. Sköt för FAN dig själv och du, innan du börjar snacka en massa skit om att passiv rökning också är farlig, visa en, en enda undersökning som är gjord senare än sjuttiotalet som har någon som helst information om att passiv rökning är farlig.
Allt bygger på en undersökning som amerikanska regeringen tog fram som skulle bevisa hur jävla farligt det är att röka. Tyvärr stod det i inledningen att det inte finns några substansiella bevis för att så är fallet. Då väljer regeringen att bortse från forskningen och går ändå ut med propaganda. Sedan dess har det rullat på tills varenda jävla människa blivit påverkad på något sätt. Se bara på det sinneslöa i lagen som säger att det är förbjudet att röka inne på pubar, barer och caféer.
1. I fler länder än Sverige har det visats att flera barer och pubar fått stänga sina portar på grund av att de inte drar in sina stamkunder längre. Whooops!
2. Det finns inga hållbara bevis för om det är skadligt med passiv rökning. Whoooops!
3. Om någon får lov att bestämma över dig genom att säga "det är ju inte bra för dig", klappa dig på huvudet och sedan förbjuda dig att göra en speciell sak... vad kan då hända i framtiden? WHOOOOPS!
Du blir ledd i handen och klappad på huvudet och Reinfeldt-Persson-Vemfansomhelst, viskar i ditt öra att allt kommer att bli bra bara du gör som dom vill.
"Det är för ditt och Sveriges bästa, min vän. Jag älskar dig och du, du älskar väl också mig? Kom igen nu, sära på skinkorna lite bara så jag får köra in min stora regeringskuk i ditt rövhål och knulla dig tills det inte finns något kvar av varken dig eller din självständighet".
Jag tänker aldrig brytas ner av en utomstående makt. Jag gör det jag vill, när jag vill.
och slutligen:
Lagen mot prostitution
George Carlin sa en gång för inte allt för länge sedan "Why is it illegal to sell something that is perfectly legal to give away?!"
Ja, varför är det det? Om en människa väljer att sälja sexuella tjänster för en summa pengar, hur skiljer det sig från att den personen väljer en annan person att ge sina sexuella tjänster till, gratis?
Jag är inte riktigt med.
Folk brukar säga till mig "Ja, men alltså, tjejer blir ju helt utnyttjade liksom och får inte bestämma själva och dessutom så skär deras hallickar i dom".
Jag ser så många fel i det här.
- Varför alltid just tjejer? Det finns jävligt många killar som också säljer sig för pengar. Men det är inte så farligt gissar jag. Jag menar, det är ju hemskare om en människa som inte har någonting som hänger från kroppen säljer sex än att någon som kan stoppa in något i kroppen gör det. Eller?
- Hur kan någon som väljer att göra någonting utnyttjas? Om jag väljer att klappa dig på ryggen och säga att du är snygg, har du då utnyttjat min tjänst att säga att någon är snygg, då? Bör jag känna mig smutsig? Är jag mindre värd? Nja. Inte riktigt. Det här argumentet håller bara för människohandel (INTE prostitution) och människor som tvingas in i prostitution av en annan människa. Det löser vi genom att legalisera och förstatliga det med statligt ägda bordeller.
- Bestämma själva? De allra flesta prostituerade idag väljer helt själva var, hur mycket och med vem. Det är ytterst få prostituerade som valt sitt yrke som hamnar i en beroendesituation med en hallick. De sköter alla sina affärer från sin lägenhet eller en annan lägenhet de hyr. De har all initiell kontakt över telefon eller datorn och de sätter sina egna priser.
- Hallickarna skär i dom!!! Det funkar ju bara om det finns hallickar... och om vi legaliserar och gör det statligt, ja... då är vi allihop via skatten vi betalar varandras hallickar och det är regeringen också. Och skulle regeringen verkligen skada en av sina egna medborgare? Ja, kanske i en fullblodad diktatur men i ett land som Sverige där regeringen vet att det är viktigt att befolkningen tror att de har någon form av kontroll och makt över vad som händer... not so much.
Vid legalisering av prostitution skulle du som medborgare aktivt stödja kvinnor och män och skydda dem från att skadas via statligt ägda bordeller och du skulle ge dig själv en chans. Tror du att de 4000 kronorna som en hora kan tjäna på en timma, skattas för? Om de skulle jobba 8 timmar på en dag och ha sex 1 gång i timman skulle de dra ihop 32000 kronor som inte skattas för. Skatten som kan dras från de pengarna skulle kunna finansiera vad fan som helst. Det där är bara EN prostituerads inkomst. Räkna det på tio stycken... hundra stycken... tusen stycken...
Jaja... ni skiter väl lika mycket i det här som jag skiter i er.
Att resa härifrån
Jag har en vän, en mycket god och nära vän som nu är på väg härifrån.
I slutet av november har han sagt och nu är han vaccinerad och färdig att hoppa på flyget och i ilfart anlända i Thailand.
Han ska vara där i minst sex månader och skriva en avhandling om befolkningen. Hans sätt att fixa sista året på högskolan och hans sätt att få komma bort från det här jävla skitlandet. Som vi båda älskar.
Jag förstår varför han reser och jag tror inte att det beror på avhandlingen så mycket som att vilja komma bort från Sverige. Att få se att man inte behöver leva som inskränkta små möss under den stora Regeringens fot.
Thailand är kanske inte världens bästa land att resa till för att se en befolknings självständighet, men jag tror ta mig fan att det inte är sämre där än här.
Vi pratar och pratar och pratar om att vi lever i en vacker demokrati och att allt är bra som görs av våra folkvalda. Det är ju ändå vi som valt dem.
Men se det såhär: I en demokrati lever människan sida vid sida av regeringen, eller snarare över regeringen. Regeringen i en demokrati ska fungera som ett sätt för befolkningen att lättare samlat göra ändringar och ta upp till diskussion det som händer eller bör hända i landet.
Som vi lever idag betyder detta att vi skriker och skriker men ingen lyssnar. Vi väljer politiker till höga positioner som i sin tur utövar det de tror är bäst för folket. Vi har absolut ingenting att säga till om.
Vad tycker ni det liknar? Ja, inte i hela helvete är det en demokrati det liknar i alla fall.
Ibland slänger de höga herrarna ut ett eller annat meningslöst val för oss att rösta om så att vi kan känna att det verkligen är vi som har makten. I realiteten röstade vi fram en "representativ regering" för en bunt år sedan.
Vad detta innebar var att vi plockade bort den sista makt vi som ett folk har. Vi har nu valt politiker som i sin tur bestämmer exakt vad som ska få en folkomröstning.
Resultatet? Vi får fan inte ett skit att rösta om. Titta bara på den här meningslösa FRA-frågan. Det kan man tycka är någonting av värde för folket att rösta om, men eftersom vi har en representativ regering bestämmer politikerna att det inte är "viktigt nog" eller att folket inte har kunskapen att ta ett sådant beslut.
Nej, precis. Vi får ju för fan ingen information. Hur fan ska vi kunna veta hur stort hotet mot Sverige faktiskt är när allt som har med det att göra, hemligstämplas? För av någon anledning har vi inte heller med det att göra. Vilket jag verkligen inte förstår. Om landets säkerhet inte är av vikt för befolkningen, vad fan är av vikt för befolkningen då?
Så, vi har en representativ regering som enväldigt bestämmer vad som är värt en folkomröstning. Vad får vi då rösta om? Den senaste folkomröstningen vi hade i Sverige var om euron 2003.
1955 röstade vi om högertrafik kontra vänstertrafik. Folket sa NEJ! medan politikerna sa JA! och sedan blev det högertrafik ändå. Politikerna får alltså lov att gå emot folkets röst om de vill. Folkets röst är enbart rådgivande, inget mer.
Gott folk, vi lever i en illusion om demokrati. Faktum är att vi har en smygfascistisk regering och vi har absolut ingenting att säga till om.
Jag förstår varför min vän lämnar landet. Hade jag inte varit så jävla feg och haft så jävla många ursäkter hade jag ta mig fan flugit härifrån jag också.
Det här skitlandet har ingenting att komma med längre, det finns ingenting här förutom vinstintressen för utländska företag och regeringar (och knappt det) och en lam, trött och utsliten befolkning som är rädd, rädd, rädd.
Lycka till i Thailand Jonas, den här skiten klarar du dig gott utan. Men välkommen tillbaka när det är dags. Då bränner vi Rosenbad till grunden.
Sverige är dött! Länge leve Sverige!
I slutet av november har han sagt och nu är han vaccinerad och färdig att hoppa på flyget och i ilfart anlända i Thailand.
Han ska vara där i minst sex månader och skriva en avhandling om befolkningen. Hans sätt att fixa sista året på högskolan och hans sätt att få komma bort från det här jävla skitlandet. Som vi båda älskar.
Jag förstår varför han reser och jag tror inte att det beror på avhandlingen så mycket som att vilja komma bort från Sverige. Att få se att man inte behöver leva som inskränkta små möss under den stora Regeringens fot.
Thailand är kanske inte världens bästa land att resa till för att se en befolknings självständighet, men jag tror ta mig fan att det inte är sämre där än här.
Vi pratar och pratar och pratar om att vi lever i en vacker demokrati och att allt är bra som görs av våra folkvalda. Det är ju ändå vi som valt dem.
Men se det såhär: I en demokrati lever människan sida vid sida av regeringen, eller snarare över regeringen. Regeringen i en demokrati ska fungera som ett sätt för befolkningen att lättare samlat göra ändringar och ta upp till diskussion det som händer eller bör hända i landet.
Som vi lever idag betyder detta att vi skriker och skriker men ingen lyssnar. Vi väljer politiker till höga positioner som i sin tur utövar det de tror är bäst för folket. Vi har absolut ingenting att säga till om.
Vad tycker ni det liknar? Ja, inte i hela helvete är det en demokrati det liknar i alla fall.
Ibland slänger de höga herrarna ut ett eller annat meningslöst val för oss att rösta om så att vi kan känna att det verkligen är vi som har makten. I realiteten röstade vi fram en "representativ regering" för en bunt år sedan.
Vad detta innebar var att vi plockade bort den sista makt vi som ett folk har. Vi har nu valt politiker som i sin tur bestämmer exakt vad som ska få en folkomröstning.
Resultatet? Vi får fan inte ett skit att rösta om. Titta bara på den här meningslösa FRA-frågan. Det kan man tycka är någonting av värde för folket att rösta om, men eftersom vi har en representativ regering bestämmer politikerna att det inte är "viktigt nog" eller att folket inte har kunskapen att ta ett sådant beslut.
Nej, precis. Vi får ju för fan ingen information. Hur fan ska vi kunna veta hur stort hotet mot Sverige faktiskt är när allt som har med det att göra, hemligstämplas? För av någon anledning har vi inte heller med det att göra. Vilket jag verkligen inte förstår. Om landets säkerhet inte är av vikt för befolkningen, vad fan är av vikt för befolkningen då?
Så, vi har en representativ regering som enväldigt bestämmer vad som är värt en folkomröstning. Vad får vi då rösta om? Den senaste folkomröstningen vi hade i Sverige var om euron 2003.
1955 röstade vi om högertrafik kontra vänstertrafik. Folket sa NEJ! medan politikerna sa JA! och sedan blev det högertrafik ändå. Politikerna får alltså lov att gå emot folkets röst om de vill. Folkets röst är enbart rådgivande, inget mer.
Folkomröstning i Sverige regleras i regeringsformen (8 kap. 4 §). Kommunala och landstingskommunala folkomröstningar regleras i kommunallagen (5 kap. 23 §). Sedan 1994 gäller i Sverige att minst fem procent av de röstberättigade i kommun respektive landstingskommun kan begära folkomröstning. Om kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige godkänner initiativet, så genomförs folkomröstningen.
Gott folk, vi lever i en illusion om demokrati. Faktum är att vi har en smygfascistisk regering och vi har absolut ingenting att säga till om.
Jag förstår varför min vän lämnar landet. Hade jag inte varit så jävla feg och haft så jävla många ursäkter hade jag ta mig fan flugit härifrån jag också.
Det här skitlandet har ingenting att komma med längre, det finns ingenting här förutom vinstintressen för utländska företag och regeringar (och knappt det) och en lam, trött och utsliten befolkning som är rädd, rädd, rädd.
Lycka till i Thailand Jonas, den här skiten klarar du dig gott utan. Men välkommen tillbaka när det är dags. Då bränner vi Rosenbad till grunden.
Sverige är dött! Länge leve Sverige!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)